 |
| Scen ur The Bridge Theatres uppsättning av The Young Marx |
Pjäsen är en mycket rapp och rolig fars som påstås bygga (till 90%!) på verkliga händelser. Dessutom innehåller den otaliga anspelningar på Marx verk, och ibland tillåts karaktärerna rent av lägga ut texten ganska rejält kring centrala begrepp och idéer i Marx tankebygge.
En sak jag började fundera på när jag satt i biografsalongen var om Marx skulle ha gillat pjäsen. Eftersom han hade ganska höga tankar om sig själv och dessutom gillade dramatik skulle han säkert ha sett den. Men kanske skulle han ha varit tveksam till hur hans idéer presenterades. Framför allt kan man misstänka att han skulle haft invändningar mot att karaktärer presenterat sina idéer explicit – som när Engels berättar för Marx om sin analys av arbetarklassens läge i Manchester, eller när Marx, tillsammans med sin familj, formulerar några av de bärande tankarna i Kapitalet.
I ett brev till den socialdemokratiske politikern Ferdinand Lassalle kritiserade Marx exempelvis användandet av karaktärer som språkrör för idéer, och i sin kritik av Eugène Sues Paris Mysterier framhöll han att verkets största svaghet var att karaktärerna berättade vad de tänkte och vad de hade för motiv för att handla som de gjorde. Men Marx var ju samtidigt en stor beundrare av Shakespeare, och i dennes pjäser förekommer ofta det som engelsmännen kallar "soliloquy", det vill säga att karaktärer för "samtal med sig själv" som illustrerar vad de tänker.
Även om det är svårt att veta vad Marx skulle ha tyckt, så vet jag i alla fall vad jag tycker: The Young Marx är en utmärkt pjäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar