En av de mest intressanta
utvecklingstendenserna inom den svenska arbetarlitteraturen under senare år är
inbrytningarna i den mer anspråksfulla samtidpoesin. Som exempel kan man nämna
Johan Jönsons och Emil Boss diktning. Ytterligare ett exempel är Marie Norins
bok 11.05.05–14.10.17 som kretsar kring arbete på ett privatägt boende för
människor med psykiska handikapp. Sådant arbete kan naturligtvis användas som
utgångspunkt för att diskutera allt möjligt, men intressant nog väljer Norin
ofta att ta upp motiv som är vanliga i den samtida arbetarlitteraturen,
exempelvis hur individuell lönesättning splittrar arbetarkollektiv, hur
vinstkrav i vården leder till underbemanning och hur tillfälliga anställningar
skapar otrygghet för de anställda. Dessutom drar hon sig inte för att bli
direkt politisk, exempelvis genom att kontrastera Annie Lööfs påstående om att
vårdanställda i privat sektor skulle vara mer nöjda med sin situation än de som
jobbar i den offentliga sektorn med erfarenheter från den konkreta arbetsplats
hon diktar om. Denna kontrast är intressant. Mot politikens propagandistiska
slagord ställer Norin ett nyansrikt, självreflekterande och prövande språk.
Resultatet blir poetisk klasspolitik på hög estetisk nivå.
Har precis hittat hit. Tror jag hamnade här när jag sökte på klass i Dickens David Copperfield. Hur som helst verkar bloggen vara nåt för mig och jag ser fram mot att läsa tidigare inlägg. :) mvh smultron
SvaraRaderaHoppas du gillar vad du hittar.
SvaraRadera