lördag 24 januari 2015

Konferens om arbetarlitteratur i Hamar, Norge

Jag har just kommit hem från en konferens vid Högskolan i Hedmark i Hamar. Ämnet var litteratur och politik och många av föreläsningarna handlade om arbetarlitteratur.
Beata Agrell föreläste om klassmedvetande och klassperspektiv i svensk arbetarlitteratur från början av 1900-talet till idag. Hon noterade flera intressanta utvecklingstendenser, bland annat en förskjutning mot mer individualism.
Ole Karlsen pratade om den norska arbetarlyriken och visade att detta faktiskt är en mycket rik litterär tradition. Samtidigt underströk han också att den inom sig rymmer flera olika strömningar, exempelvis en av "sånglyrik" och en av lyrik skriven för tyst läsning.
Hans Kristian Rustad föreläste om arbetarlitterära långdikter. Störst uppmärksamhet gav han åt Johan Jönsons Efter arbetsschema och Lars Ove Seljestads Storspring. Fabrikkdikt. Den senare hade jag inte hört talas om tidigare, vilket naturligtvis är snudd på skandalöst. Framöver lovar jag att bli bättre på att hålla kolla på den nordiska arbetarlitteraturen.
Christine Hamm gjorde en mycket intressant läsning av hur ting beskrivs i Susanna Alakoskis Svinalängorna. Med utgångspunkt i denna formulerade hon en tänkvärd kritik av de ting-teorier som försöker isolera tingen från den sociala världen. Jag tycker att detta var ett utmärkt exempel på hur arbetarlitteraturen kan användas för att fördjupa vår förståelse av världen och ser fram mot att Hamm utvecklar sina resonemang vidare.
Själv pratade jag under rubriken "Den moderna(ste) svenska arbetarlitteraturen" om bland andra Johan Jönson, Susanna Alakoski, Cecilia Persson, Freke Räihä, Henrik Johansson, Sara Beischer och Jenny Wrangborg. Föreläsningen filmades och kommer att läggas ut på bloggen framöver.

lördag 17 januari 2015

Understreckare om Literature and Class

Lydia Wistisen, som är doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, har skrivit en mycket trevlig "understreckare" om Literature and Class i Svenska Dagbladet. Hon tar särskilt fasta på frågan om hur arbetarlitteraturen försöker göra arbetarna synliga:
Ett problem med att göra de osynliga synliga är den stora risken att hemfalla åt stereotyper och schablonbilder. En schablon är ett hålrum, ett ingenting som kan fyllas med färg för att om och om igen producera samma bild. Så småningom tar färgen slut och bilden blir allt blekare. Nilssons arbete visar hur arbetarlitteraturen alltid kämpat med denna problematik. Att reproducera är aldrig detsamma som att synliggöra.Palm skriver i ”Ett år på LM” att till och med den mest revolutionära litteratur kan bidra till skapandet av stereotyper om arbetarklassen. Han menar att de flesta missförhållanden är så grundligt upptäckta att vi vant oss vid dem; vi ser dem helt enkelt inte längre. Författarens uppgift är därför att skriva sig ut ur vanan, att uppenbara gamla problem på nytt och att undvika det trygga i nostalgi. Arbetarlitteratur handlar om att ge marginaliserade identiteter ansikten och därmed göra dem till något mer än schablonbilder.
Just detta – att arbetarförfattarnas klasspolitiska interventioner är av utpräglat litterär natur – är en av de saker jag var mest angelägen om att lyfta fram i boken. Därför är det roligt att det uppmärksammas.
För att läsa understreckaren, klicka här

måndag 12 januari 2015

Literature and Class recenserad i Tidskrift för Litteraturvetenskap

I Tidskrift för Litteraturvetenskap 2014:3–4 recenserar Johannes Björk min bok Literature and Class. Hans presentation och analys av verket är intressant och - i huvudsak - produktiv. En sak tycks mig dock märklig. Björk menar att jag och andra arbetarlitteraturforskare "suspenderar varje diskontinuitet mellan ekonomisk position, politisk subjektivitet och estetisk erfarenhet samt expressivitet". Kritiken påminner om den som Jaques Rancière riktat mot de socialhistoriskt inriktade arbetarhistorikerna. Men, jag är inte någon socialhistoriker, och jag delar inte deras syn på förhållandet mellan kultur och klass. Jag har i flera texter diskuterat det faktum att arbetarlitteratur ofta (av såväl forskare som läsare och, inte sällan, av arbetarförfattarna själva) ses som en produkt av arbetares livsvillkor och erfarenheter. I Literature and Class visar jag exempelvis att Folke Fridell och Kristian Lundberg gör författarens klasserfarenheter till en central förutsättning för skapandet av arbetarlitteratur. Min egen definition av fenomenet (som jag utvecklat i en rad publikationer under senare år) bygger emellertid inte på någon sådan kontinuitet, utan representerar snarare ett försök att bryta upp densamma. Som Björk själv påpekar har jag bland annat intresserat mig för "den förmedlande roll som kritiken i bred mening haft för formeringen av fenomenet arbetarlitteratur". Detta intresse är sprunget ur uppfattningen att arbetarlitteraturen inte bör förstås som en särskild sorts litteratur (exempelvis en litteratur som uttrycker arbetarklassens erfarenheter), utan som olika sorters litteratur som av olika anledningar vävts samman till en tradition.