måndag 16 juli 2012

Föreläsning i Münster

I onsdags höll jag en föreläsning om svensk och tysk arbetarlitteratur vid universitetet i Münster. Föreläsningen filmades och så snart filmen är redigerad kommer jag att försöka lägga upp den här på bloggen.



söndag 15 juli 2012

Marxistisk estetik - nej tack!

Med utgångspunkt i marxistisk teori kan man säga en hel del om litteratur och andra konstnärliga verksamheter. "Marxistisk estetik" är dock ett ofog.
Som marxist bör man betrakta estetik som "konstideologi" – och därmed som ett objekt för kritisk granskning – inte som någonting man vill vara del av.
Om detta har jag pratat och skrivit en hel del. Och mer kommer det att bli. I min pågående forskning är nämligen tesen att den marxistiska litteraturteorin bör sträva efter att förstå estetiken, snarare än att bli ett med den, en huvudpoäng.
Därför blev jag tämligen upphetsad när jag i förrgår i en bokhandel i Münster hittade boken Betr.: Althusser: Kontroversen über den "Klassenkampf in der Theorie". I denna bok finner man nämligen en alldeles utmärkt uppsats av Gerhard Plumpe med titeln "Ist eine marxistische Ästhetik möglich?" ["Är en marxistisk estetik möjlig?"]. Plumpes svar är "nej". Och detta "nej" är både så välformulerat och tankeväckande att jag nog kommer att bli tvungen att fläta in det i mina egna funderingar.

lördag 14 juli 2012

Semesterläsning: Jerome K. Jerome, Three Men on a Bummel

Jerome K. Jeromes Three Men in a Boat är en humoristisk klassiker. Hans Three Men on a Bummel är inte lika känd. Den är inte heller (riktigt) lika rolig. Men den är definitivt läsvärd, särskilt om man är intresserad av cykling eller av Tyskland. Boken (som gavs ut år 1900 och även har publicerats som Three Men on Wheels och Three Men on the Bummel) handlar nämligen om en cykelresa genom just Tyskland.
Att beskriva ett helt land och dess invånare är vanligtvis något man bör låta bli. För länder och befolkningar är ju sällan några homogena fenomen. Men i Jeromes funderingar om Tyskland hittar man en hel del som faktiskt är tänkvärt. Det gäller inte minst hans tankar om förhållandet mellan folk och överhet:
Hitherto the German has had the blessed fortune to be exceptionally well governed; if this continue, it will go well with him. When his troubles will begin will be when by any chance something goes wrong with the governing machine.
Nog är det väl möjligt att läsa detta som en profetia om det som skulle komma att hända i Tyskland drygt 30 år senare? Och kanske skulle man också kunna ta citatet som utgångspunkt för en funderare över den den europeiska samtid där de "goda furstarna" stat och kapital tycks ha vänt sitt ansikte från oss.
Ni ser - även en mer än hundra år gammal underhållningsroman kan avtvingas en politisk innebörd...

tisdag 10 juli 2012

Semesterläsning: Bret Easton Ellis, Less Than Zero

En (av många) höjdpunkter under det bokslukeri jag ägnade mig åt under semestern var Bret Easton Ellis debutroman Less Than Zero.
Enligt vissa kritiker handlar den om "MTV-generationen", men det stämmer inte alls. Den handlar nämligen snarare om ett "skikt" än om en "generation", och till på köpet ett riktigt tunt skikt: livströtta barn till mångmiljonärer i Los Angeles.
Denna sociala bestämning är tydligt accentuerad av Ellis. Visserligen är såväl romanens jag-berättare som majoriteten av karaktärerna helt omedvetna om att deras värld är belägen ljusår från den där majoriteten av Los Angeles-borna framlever sina liv, men Ellis framhåller också denna omedvetenhet.
Detta är enligt min uppfattning betydelsebärande. Mot slutet av romanen kommer jag-berättaren – den artonårige knarkaren/rikemanssonen Clay – fram till "insikten" att människor drivs till galenskap av att leva i Los Angeles. Men om man beaktar att han lever i en social bubbla måste man läsa denna epifani som en oerhört hatisk skildring av överklassens totala brist på förmåga att förstå och förhålla sig empatiskt till världen.

söndag 8 juli 2012

Semesterläsning: Dickens, Hard Times

När jag är på semester brukar jag läsa Dickens. I år har jag avnjutit Hard Times på en grekisk strand.
Romanen – vars handling är förlagd till den fiktiva industristaden Coketown och kretsar kring den utilitaristiske filosofen/politikern Gradgrid och hans familj, kapitalisten Bounderby och några karaktärer ur de bredare folklagren (främst fabriksarbetaren Blackpool och den föräldralösa cirkusartisten Sissy) – innehåller en långtgående kritik av den tidiga industrikapitalismen. Framför allt försöker Dickens, från humanistiska utgångspunkter, visa att kapitalismen och dess ideologiska överbyggnad reducerar arbetare till "händer" och att strävan efter ekonomisk profit osynliggör viktigare värden.
Det märkliga med Hard Times är dock att även arbetarrörelsen - i form av fackföreningarna - kritiseras av Dickens. Visserligen, tycks han mena, utsätts arbetarklassen för exploatering, men att organisera sig för att göra slut på denna verkar han inte tycka vara någon bra idé. Kan man inte bara vara hyggliga mot varandra, frågar han sig?
Det är här humanistiska kritiker av kapitalismen brukar hamna. Men i Hard Times hittar även socialister rikliga mängder ammunition. Framför allt slås man gång på gång av hur aktuell Dickens kritik är. Ett exempel på detta utgör följande beskrivning av kapitalisternas retorik:
Surely there newer was such fragile china-ware as that of which the millers of Coketown were made. Handle them never so lightly, and they fell to pieces with such ease that you might suspect them of having been flawed before. They were ruined, when they were required to send laboring children to school; they were ruined, when inspectors were appointed to look into their works; they were ruined, when such inspectors considered it doubtful whether they were quite justified in chopping people up with their machinery; they were utterly undone, when it was hinted that perhaps they need not always make so much smoke.
Nog känner man väl igen detta från dagens politiska retorik? Och i takt med att de förhållanden som rådde på 1800-talet åter etableras blir Dickens en allt mer angelägen författare.