Snart är min "Gastdozentur" i Münster slut. Det har varit oerhört lärorirkt och inspirerande att forska och undervisa här. Inte minst har det varit spännande att få diskutera svensk arbetarlitteratur med tyska forskare och studenter, som ibland har en litet annan syn än svenskar på denna litteratur.
Just nu skriver jag tillsammans med Sandra Mischliwietz, som är doktorand här i Münster, en artikel om "barnet i svensk arbetarlitteratur". Jag tror säkert att artikeln kan bli bra, men framför allt gillar jag att skriva den tillsammans med en annan forskare.
Inom akademin brukar man nämligen främst diskutera sådant som är färdigt. Och då blir diskussionerna sällan särskilt konstruktiva, eftersom det ju är svårt att revidera redan publicerad forskning. Dessutom råder det ju ofta konkurrens mellan forskare, vilket i allmänhet också begränsar diskussionernas konstruktivitet...
När man forskar gemensamt är man emellertid inte konkurrenter. Istället har man ett gemensamt intresse av att forskningen ska bli så bra som möjligt. Därför blir diskussionerna mer konstruktiva.
En annan fördel med att samarbeta med andra forskare är att man tvingas ifrågasätta sina egna käpphästar. Jag har exempelvis läst Romanen om Olof ganska många gånger och har därför en ganska klar bild av hur man ska förstå den. Men när jag ska tolka Johnsons text tillsammans med någon annan upptäcker jag snart att det finns massor av saker jag aldrig sett, eftersom mina utgångspunkter, intressen och erfarenheter begränsar min läsning.
I Münster har min syn på svensk arebtarlitteratur alltså förändrats. Dels har jag insett att denna litteratur ser litet annorlunda ut när den betraktas från en skandinavistisk institution i utlandet, dels har det nära samarbetet med en annan forskare fått mig att se nya saker i texter som jag trodde att jag var mer eller mindre färdig med. Nu hoppas jag bara att jag lyckas ta med mig dessa erfarenheter hem så att de kan berika min forskning även efter att äventyret i Münster avslutats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar