fredag 4 februari 2011

Brechts Modern på Volksbühne

Igår såg jag Brechts Modern Volksbühne i Berlin. Jag har sett pjäsen förr, bland annat en uppsättning på Berliner Ensemble med Carmen-Maja Antoni i huvudrollen. Jag har också skrivit en del om Brecht, och även om just Modern, exempelvis i uppsatsen ”Bara vara mor?”. Ändå fick jag igår något av en aha-upplevelse.

Första gången jag läste Brechts pjäs tyckte jag att den var extremt daterad. Historien om hur en fattig och illitterat rysk kvinnas moderskärlek utvecklas till kommunistiskt klassmedvetande (historien lånade Brecht från Gorkijs roman Modern) kändes helt enkelt tämligen gammaldags.

Igår kändes pjäsen emellertid plötsligt högaktuell. I viss mån kan det säkert bero på textbearbetningen (exempelvis att Brechts resonemang om moderskapet, som i allra högsta grad är förankrade i diskussioner från mellankrigstiden, tonats ned betydligt), eller på det enastående skådespeleriet (som naturligtvis kan lyfta även den tristaste text). Men jag tror också att åtminstone en del av förklaringen står att finna utanför teaterväggarna.

I en tid då kapitalismens kris öppet diskuteras till och med av borgerliga ekonomijournalister, då man dygnet runt kan följa den revolutionära utvecklingen i Tunisien och Egypten på TV, då idén om att folkhemmets sociala ingenjörer skulle ha utrotat all misär övergetts och då frågor om klass åter hamnat på den politiska och kulturella agendan, i en sådan tid är Modern plötsligt samtidsdramatik.

För övrigt tematiserar Brecht i pjäsen hur marxistisk kritik av kapitalismen också i början av 1900-talet kunde upplevas som något ytterst otidsenligt. Detta kommer inte minst till uttryck i skildringen av hur en lärare förklarar att Marx visserligen var en klok karl, men att samhällutvecklingen sprungit ifrån honom, och att den som vill förstå samtiden bör studera den moderna sociologin och biologin. Jag skulle vilja rekommendera denna lärare att ta sig till Volksbühne. Då kunde han kanske få en aha-uplevelse, och dessutom lära sig att det där med socialismens otidsenlighet är en gammal myt som gång på gång dekonstruerats av samhällsutvecklingen.

För mer info om uppsättningen, klicka här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar