onsdag 29 december 2010

Litteratur och klass

Allt går på sparlåga såhär mellan jul och nyår, dels för att jag behöver vila efter en hektisk höst, dels för att jag är förkyld...
Har dock läst ett par romaner som på olika sätt tematiserar frågor om litteratur och klass. En sådan är Theodor Fontanes Effi Briest som (bland annat) skildrar hur den preussiska adeln är ur takt med tiden och hur detta leder till tragedi (Effis man blir tvungen att duellera, vilket leder till att både han och hans fru drabbas av olycka). En annan intressant roman som jag läst är Joseph Roths Radetzkymarsch som handlar om en undergående klass i ett undergående imperium (adeln i Österrike-Ungern under perioden innan första världskriget).
I januari återupptar jag undervisningen i Münster i Tyskland. Och under sommarterminen (april-juli) ska jag bland annat ge en föreläsningsserie på temat "litteratur och klass". I föreläsningarna tänker jag presentera några teorier om klass (Marx, Webers, Bourdieus, Skeggs samt teorier om "klassism") och visa hur dessa kan användas när man studerar skönlitteratur. Det kommer att bli ett styvt jobb att förbereda femton föreläsningar på detta ämne, men samtidigt ska det bli mycket intressant att systematiskt få tänka igenom det här med litteratur och klass. Kanske borde man skriva en bok på ämnet?

söndag 26 december 2010

Konferensrapport 9

Genus och sexualitet var på tapeten flera gånger under konferensen "Nordisk arbetarlitteratur" som hölls vid Lunds universitet 9-10 december 2010. Särskilt framträdande var temat i de presentationer som hölls av Åsa Arping, Tiina Rosenberg, Bibi Johnson och Andres Brink Pinto.
Att klass hänger samman med genus och sexualitet är uppenbart. Samtidigt finns det mycket att säga till försvar för analytiska distinktioner mellan fenomenen. (Detta är ett av de viktigaste budskapen i min bok Den föreställda mångkulturen). För om man blandar samman korten blir risken att relationerna mellan klass, sexualitet och genus (samt fenomen som etnicitet, nationalitet etc.) blir otydliga. Och otydligthet är sällan någon bra grund för forskning. Naturligtvis nåddes inte någon konsensus bland konferensdeltagarna om vilken roll frågor om genus och sexualitet bör spela i arbetarlitteraturforskningen. Men att ämnet gavs så stort utrymme är glädjande.

fredag 24 december 2010

Konferensrapport 8

Idag är det julafton, och då ska man tänka på Jesus. Det är dock ett ämne som jag tänkt nog på för i år. Under konferensen "Nordisk arbetarlitteratur" (9-10 december) diskuterades nämligen just Jesus en hel del.
Religionsforskaren Bo Claesson paratade om "tro och övertygelse" hos Fabian Månsson och litteraturprofessorerna Beata Agrell och Birhte Sjöberg diskuterade "klassmedvetande och religion i samband med Parnassens demokratisering" respektive "kyrka och religion i statarromanerna".
Att ämnet religion och arbetarlitteratur kan vara litet känsligt blev tydligt i de diskussioner som följde på föredragen. Samtidigt är det emellertid uppenbart att ämnet är viktigt. Bland annat är det intressant att notera att den antireligiositet som predikades i den äldre arbetardiktningen ofta fick drag av sekulär religion. Dessutom är det uppenbart att många arbetarförfattare lånat litterära former från religiösa texter av olika slag.

torsdag 23 december 2010

Konferensrapport 7

Martin Andersen Nexø fick ganska stort utrymme på konferensen "Nordisk arbetarlitteratur" som hölls i Lund 9-10 december 2010. Per-Olof Matsson höll ett föredrag om de mycket nära relationerna mellan Nexø och 30-talister som Ivar Lo-Johanssonson och Eyvind Johnson och konstaterade att dessa är näst intill outforskade. Anledningen till detta bristiande intresse för förhållandet mellan den svenska arbetarlitterära traditionen och den store centralgestalten i dansk arbetarlitteratur kan enligt min uppfattning vara att vi i Sverige ofta har en ganska snävt nationell syn på arbetarlitteraturen. Naturligtvis kan det också ha spelat in att Nexø efter andra världskriget fick ganska dåligt rykte på grund av sin kommunistiska övertygelse. Dock visade Matsson med önskvärd tydlighet att relationerna mallen Nexø och de svenska arbetarförfattarna förtjänar att undersökas närmare. Och här fick han stöd av Anker Gemzøe, som i sitt föredrag visade hur Nexøs texter utgör ett paradigmatiskt exempel på den inom arbetarlitteraturen utbredda tendensen att berätta ur barnets synvinkel.

onsdag 22 december 2010

Konferensrapport 6

Någon eller några rapporter till blir det nog från konferensen Nordisk arbetarlitteratur som hölls i Lund 9-10 december. (Konferensen var nämligen så viktig att den förtjänar att presenteras för dem som inte kunde vara på plats). Innan jag fortsätter att referera och diskutera konferenspresentationerna vill jag dock visa några bilder från konferensen som tagits av Birthe Sjöberg (professor i litteraturvetenskap och en av konferensens arrangörer).

Diskussioner mellan föredragen. På bilden: Åsa Arping, Anders Öhman, Bo Claeson och Car-Eric Johansson.

Jag pratar om klasskildringar i folkhemsepokens arbetarlitteratur och om hur dessa kan förstås med hjälp av den marxistiska teori som utvecklats av Stphen Resnick och Richard Wolff.

Beata Agrell talar under rubriken "Proletärförfattaren, klassmedvetandet, religionen och demokratiseringen av Parnassen".

Åsa Arping. Hennes föredrag handlade om klass, kön och etnicitet hos bl.a. Åsa Linderborg, Torbjörn Flygt, Susanna Alakoski och Kristian Lundberg.

Emma Hillborn, som pratade om ungsocialisterna och litteraturen.

Jimmy Vulovic diskuterar med Johan Landgren.

måndag 20 december 2010

Konferensrapport 5

En av de författare som ägnades störst uppmärksamhet under konferensen Nordisk Arbetarlitteratur var Kurt Salomonson. Carl-Eric Johansson, som skriver på en avhandling om mottagandet av Salomonsons romaner från 50- och 60-talet, visade i sin presentation hur många kritiker förnekade att Salomonsons genombrottsroman Grottorna skulle vara verklighetsskildrande, och hur detta sedan blev paradigmatiskt för mottagandet även av författarens senare romaner. Överraskande är detta inte. Salomonson skildrar nämlign folkhemmets baksidor, och att dessa baksidor existerade var det få som ville erkänna. (Om detta har jag skrivit i Clarté tidigare i år. För att läsa, klicka här.)
Även litteraturvetaren Anders Öhman pratade om Salomonson. Han menade att Salomonsons författarskap på många sätt överskrider de ramar som beteckningen "arbetarförfattare" sätter. Jag instämmer i Öhmans analys, men menar samtidigt att just överskridandet av det som anses utmärka arbetarlitteraturen är typiskt för denna litteratur. Arbetarlitteraturen är helt enkelt en tradition som utgörs av en serie traditionsöverskridande texter. Om detta ska jag försöka skriva en artikel så snart som möjligt.

söndag 19 december 2010

Debatt om film, litteratur och klass

Min artikel om Pernilla Augusts filmatisering av Susanna Alakoskis Svinalängorna har satt igång en liten debatt. Jacob Lundström gav mig svar på tal i Aftonbladet 15 december, och i dagens tidning svarar jag honom (för att läsa mitt svar, klicka här). Mina tankar om litteratur, film och klass har även kommenterats av Johannes Björk i Aftonbladet, av Miranda Sigander i Expressen samt på diverse bloggar.

lördag 18 december 2010

Konferensrapport 4

Konferenser fyller många funktioner. En är att informera kollegorna om vad man håller på med. Men om man har tur är media på plats och ser till att också en större allmänhet får reda på vad man pysslar med.

Under konferensen Nordisk arbetarlitteratur var media på plats i form av journalisten Love Flygren som nu redovisat sina intryck i en artikel i LO-Tidningen. För att läsa vad han tyckte, klicka här.

torsdag 16 december 2010

Konferensrapport 3

En av presentationerna på konferensen Nordisk arbetarlitteratur handlade om en författare som inte alltid betraktas som nordisk och sällan räknas till arbetarförfattarna, nämligen Peter Weiss. Att han inte ses som arbetarförfattare beror väl främst på att han inte hade arebtarklassbakgrund. Dock påpekade filmvetaren Lars-Gustaf Andersson att just denna fråga tematiseras i Weiss Motståndets estetik, som kan läsas som ett slags önskebiografi där Weiss iscensätter sig själv som arbetare. Dessutom är problematiserandet av själva författararbetet ett viktigt tema i Motståndets estetik. Så kanske är romanen - bland annat! - en berättelse om arbetarlitteraturens möjligheter?
En annan "outsider" som ägnades intresse var Brecht. Litteraturvetaren Rickard Schönström höll nämligen ett föredrag om hur Brechts skildring av arbetaren har beröringspunkter med den inom arbetarlitteraturen utbredda tendsen att koppla samman just arbetaren med "det moderna". Genom att på detta sätt gå i dialog med arbetarlitteraturforskningen visade Schönström med eftertryck att denna forskning faktiskt kan generera insikter som är användbara även för förståelsen av andra sorters litteratur. Och det är naturligtvis en välkommen insikt för oss som forskar om arbetarlitteratur.

onsdag 15 december 2010

Klass i Socialsvängen

Alla klassamhällen försöker dölja att de är just klassamhällen. Därför är det svårt att prata om klass. Och att skriva skönlitteratur om klass är ännu svårare. För inom litteraturen är reglerna strängare än på andra områden, och de som sätter tonen i den estetiska debatten brukar vara ganska eniga om att klassamhället inte är något särskilt lämpligt motiv för lyrik, dramatik och prosa.

Dessa förhållanden måste man ta hänsyn till om man vill skriva om klass. Och att så är fallet syns ofta i arbetarlitteraturen, där förtigandet av samhällets klasskaraktär och estetikens beröringsskräck i förhållande till sociala motsättningar är viktiga temata.

Som illustration kan man anföra Aino Trosells roman Socialsvängen som kom ut första gången 1978 och som återutgavs på Lindelöws bokförlag 2005.

Att Trosell försöker skriva om klass trots att makten hävdar att det inte finns klasser tar sig bland annat uttryck i hennes brottningsmatch med föreställningen om folkhemmet. En av grundbultarna i folkhemsideologin var nämligen att den sociala ingenjörskonsten satt P för klassmotsättningarna.

Trosell angriper denna föreställning genom att skildra hur de sociala ingenjörernas stormtrupper – socialarbetarna – är helt oförmögna att förstå det samhälle i vilket de verkar. Detta motiv kommer till uttryck redan tidigt i romanen när huvudpersonen, socialarbetaren Elisabeth, hävdar att hennes kollegor varken vill ”erkänna problemens orsaker” eller ”lösa dem” (16). Och det som inte begrips är att även välfärdsstaten Sverige är ett klassamhälle. De människor Elisabeth möter i sin dagliga gärning är nämligen ”klassamhällets lägsta” (74). Men de behandlas som misslyckade individer som borde underkasta sig primalskriksterapi.

Denna insikt sitter dock långt inne för Elisabeth. För när den predikas av hennes marxistiske kollega Stig erkänner hon visserligen att han nog har rätt, men tvivlar ändå på att han säger hela sanningen.Istället för att ta över den marxistiska dogmatiken trevar Elisabeth sig försiktigt fram i sina försök att förstå klassamhället. Bland annat funderar hon mycket över hur hennes egen situation förhåller sig till makens, bageriarbetaren Håkan. Han lever upp till den traditionella bilden av en arbetare, medan Elisabeth officiellt gjort en klassresa. Men när Elisabeth grunnar på hur hon har det på sitt jobb framstår det inte som självklart att hon klättrat på klasstegen: ”Här fanns inga förmän som hotade eller stämpelklockor som gick på rött. Ändå hade hon aldrig varit så rädd på någon arbetsplats” (16).

Trosell ifrågasätter inte bara invanda föreställningar om klassamhället. Hon aktualiserar också litteraturens oförmåga att undersöka detta samhälle. Elisabeth har tidigare varit bokslukare. Men när hon hamnat på glid i klassamhället uppstår det en besvärande dissonans mellan verkligheten och litteraturen: ”Vardagens prosa kilade ständigt in sig i dikten, ville vara med, kommenterade och kritiserade” (113).

Varken marxisterna eller författarna kan alltså sätta ord på det som Elisabeth upplever. Klassamhället glider undan. Och genom att skildra detta lyckas Trosell säga en hel del både om samhällets klasskaraktär och om litteraturens villkor i klassamhället.

tisdag 14 december 2010

Konferensrapport 2

En av de internationella gästerna vid arbetarlitteraturkonferensen var Anker Gemzøe, litteraturforskare från Aalborg i Danmark. Hans presentation handlade om det faktum att nordisk arbetarlitteratur så ofta berättar om världen ur barnets perspektiv.
Detta visade sig sedan bli ett viktigt tema under resten av konferensen. Och glädjande nog pågår det forskning på området. Vid institutionen för skandinavistik i Münster skriver nämligen Sandra Mischliwietz en avhandling om Harry Martinsons, Ivar Lo-Johanssons, Moa Martinsons och Eyvind Johnsons barndomsskildringar från 1930-talet.
Gemzøe argumenterade också för att den svenska arbetarlitteraturen inte kan förstås utan att dess relationer till arbetarlitteraturen i de andra nordiska länderna studeras. Och här finns det helt klart stora luckor i den litteraturhistoriska forskningen.
En annan sak som var intressant i Gemzøes presentation var hans påstående att det finns mängder av samtidslitteratur som skulle kunna betraktas som arbetarlitteratur. Som exempel anförde han bland annat Raymond Carver, men även nordiska författare som Per Petterson, Bent Vinn Nielsen Morten Ramsland och Helle Helle. Att svenska recensenter har haft svårt att betrakta dessa författare som arbetarförfattare hänger nog samman med ett nationalistiskt perspektiv. Ofta betraktar vi arbetarlitteratur som ett svenskt krusbär och därför är vi dåliga på att testa begreppets tillämplighet på utländska texter.

måndag 13 december 2010

Svinalängorna som film - en kommentar

Min artikel om filmatiseringen av Svinlängorna i Aftonbladet i fredags har väckt en hel del uppmärksamhet, och jag har fått många kommentarer. Bland annat är det många som ifrågasätter min tes om att det skulle vara svårare att skildra klass på film än i litteraturen. Känner jag inte till filmskapare som Mike Leigh, Bo Widerberg och Ken Loach? undrar man.
Jo, jag känner till dessa filmskapare. Och jag menar även att exempelvis Jan Troell är duktig på att göra filmer med tydligt klassperpektiv.
Vad jag skrev i artikeln (som kan läsas i fulltext här) var att "frågor om klass aldrig varit lika viktiga inom filmen som inom litteraturen". Och detta försökte jag förklara genom att hänvisa till att
filmens infrastruktur är mer komplex än litteraturens och att arbetarklassen och arbetarrörelsen därför haft svårare att göra inbrytningar där. Redan under 1800-talet kunde svenska arbetare skapa litteratur och sprida denna genom exempelvis arbetarpressen eller via arbetarrörelsens förlag. Att skapa film krävde dock redan tidigt tämligen stora resurser, och i dag är det näst intill omöjligt att hävda sig i filmbranschen om man inte sitter på stora mängder kapital.
Jag har alltså aldrig hävdat att det inte finns klasskildrande film. Däremot menar jag att det är svårare att skildra klass på film än i litteraturen, och att detta hänger samman med att filmens infrastruktur inte möjliggjort etablerandet av någon tradition liknande den som arebtarlitteraturen utgör inom litteraturen.
Den arbetarlitterära traditionen utgör helt enkelt en användbar resurs för författare med klasskildrande ambitioner. Och därför finns det större utrymme för klasskildringar i litterturen än inom filmen. Det innebär inte att det skulle saknas klasskildrande filmer, bara att detta tema inte är lika viktigt i filmen som inom litteraturen.



söndag 12 december 2010

Tonsatta arbetardikter

En av studenterna på nätkursen "Arbetarlitteratur" har tonsatt några av dikterna på litteraturlistan. Det handlar om äldre arbetarlyrik som nu fått en högst modern musikalisk form. För att lyssna, klicka här.

lördag 11 december 2010

Konferensrapport 1

Konferensen Nordisk arbetarlitteratur som hölls i Lund 9-10 december 2010 var en historisk händelse. Så mycket uppmärksamhet har forskarsamfundet inte ägnat åt arbetarlitteraturen på flera årtionden. Och förhoppningsvis blir det fler konferenser framöver. Arbetarlitteraturforskningen behöver nämligen en akademisk bas, och en sådan kan inte uppstår på annat sätt än genom samtal och diskussioner mellan alla dem som på något sätt forskar om just arbetarlitteratur.
Under de kommande dagarna kommer jag att rapportera om en del av det som sades under konferensen. Första delen av rapporten kommer här:
Först ut på konferensen var Åsa Arping, som pratade om klasskildringar i samtida svensk arbetarlitteratur (exempelvis Susanna Alakoskis Svinalängorna och Torbjörn Flygts Underdog). Arping menade bland annat att dessa författare samtidigt kritiserar klasskillnader och exploaterar samma skillnader för att skapa identitet. Dessutom påpekade hon att dessa författare ofta fokuserar på frågor om status och respektablitet (det sistnämnda begreppet förknippas främst med den brittiska sociologien Beverley Skeggs). Vidare aktualiserade Arping några begrepp som hon lånat från den kommunistiske slovenske filosofen Slavoj Zizek för att analysera klasskildringen hos Kristian Lundberg.
Arping har ofta kloka saker att säga om arbetarlitteratur och frågor om litteratur och klass. Bland annat är hon bra på att koppla samman frågor om klass med frågor om genus. Och hennes konferenspresentation var verkligen tankeväckande.
Visserligen hävdar jag att frågor om status och respektabilitet varit viktiga i den svenska arbetarlitteraturen i mer än hundra år (kampdiktaren Leon Larsson och proletärförfattaren Maria Sandel är två tidiga exempel på författare som gör respektabiliteten till ett helt centralt tema), men detta faktum motsäger ju inte på något sätt Arping iakttagelser av hur klass skildras av samtida arbetarförfattare. Senare skulle för övrigt Skeggs och respektablitien komma att bli något av ett ledmotiv för konferensen. Även Zizek aktualiserades flera gånger. Så kanske ser vi här ett embryo till en teoretisk "kanon" för den kommande arbetarlitteraturforskningen?

fredag 10 december 2010

Svinalängorna som Film

Idag är det premiär för Pernilla Augusts film Svinalängorna som bygger på Susanna Alakoskis roman med samma titel. Jag såg filmen under de nordiska filmdagarna i Lübeck tidigare i år och har sammanfattat min intryck i en artikel som publicerades i dagens Aftonbladet.
Igår och idag har jag varit på arbetarlitteraturkonferens vid Lunds universitet. Rapport därifrån kommer snart. Dessutom kommer jag att tipsa om några nya tonsättningar av klassiska arbetardikter...

tisdag 7 december 2010

Klass och läsning

En ny studie visar att svenska skolungdomars läskunskaper försämras, och att man numera ser allt tydligare klasskillnader på detta område. Undersökningen presenteras bland annat i Aftonbladet.
Jag har tidigare framhållit att den som intresserar sig för frågor om litteratur och klass också bör intressera sig för frågor om arbetarklassens läsning. Och detta framstår alltså som allt angelägnare. Förmodligen får jag anledning att återkomma i frågan framöver.

torsdag 2 december 2010

Docentföreläsning

På måndag eftermiddag (6 december kl 15-16) håller jag min docentföreläsning vid Malmö högskola (närmare bestämt i "Gäddan", sal 104"). Föreläsningens titel är "Litteratur, etnicitet, klass".
Direkt efter föreläsningen blir det mingel med något gott att dricka och tilltugg i Kultur och Samhälles "faculty room" (Gäddan, sal 525).
Alla som råkar befinna sig i närheten av Malmö är varmt välkommna.